|
Tre legender från Bretagne
Staden Is undergång
Merlin och Kung Artur Kung Artur
Detta namn bars av en gammal krigsgud och på
500-talet av en berömd kung. Hans magiska namn kom med de
Britanniska invandrarna över till Armorika, landet vid havet. I
Armorika blev Artur symbol för nationell frihet och självständighet
och legender om honom har berättats alltsedan den tiden. Varje gång
ett krig förberetts Merlin Det fanns två barder med det namnet som var nästan samtida: Myrdhin (walesiska), son till en kristen vestal och en romersk konsul. Han levde på 400-talet under Ambrosius Aurelius och han ska ha varit en av den tidens största spåmän. Den andre var en bard som levde på 500-talet och förlorade förståndet efter att av misstag ha dödat sin älskade brorson i strid. Han drog sig undan och levde eremitliv. Merlin, den mytologiska, historiska och legendariska hjälten spelar huvudrollen i många legender och sånger. I Wales finns det dikter som ska ha skrivits av honom men dessa dikter har blivit bearbetade i senare tid - 1100-talet. Här följer fyra bretonska Merlinlegender i balladform: Merlin i vaggan:
Denna sång har hedniska inslag trots att Merlin blir
kristnad i slutet av sitt liv. Enligt gammal keltisk tro erövrade en
Svart Ande, en Duz, genom list den kristna jungfrun som födde barnet
Merlin. Hon känner sig lurad men Merlin, som bara är några månader
gammal, kan tala och försvarar sin far som han liknar mer än sin Merlin-Spåmannen: Merlin är en god ande men han är också en kraftfull trollkarl och druid. Han vandrar i skogarna, på ängarna, utefter floderna i sällskap med en svart hund eller en tam varg. Han samlar röda sjöormsägg, en talisman som gav enorma krafter och som man skulle bära om halsen. Han plockar mistlar från ek och läkeväxter som gyllene gräs och krasse. Om man trampar på det gyllene gräset faller man i sömn med en gång och då kan man höra och förstå djurens språk. Man kan bara finna det gyllene gräset i tidig gryning och man måste vara barfota och i skjorta för att plocka det. Man ritar en cirkel runt och rycker upp det; man får inte skära. Misteln var en typisk druidväxt. Man kan fråga sig vem som vågar tilltala den mäktige Merlin så som i sången och uppmana honom att omvända sig till kristendomen. Kanske någon helig biskop? Merlin blir till slut omvänd av en helig man. Merlin-Barden
Förlorade han sin trollkraft? Han förlorar sin harpa
och sin ring och han blir lurad av en trollkunnig gammal kvinna.
Hans kläder faller i trasor, han blir förföljd. Från att ha varit på
toppen faller han till botten och blir helt mänsklig. Han luras att
äta äpplen; enligt keltisk tradition var han mycket förtjust i
äpplen och älskade äppelträd. I en elvahundratalsdikt berättas om
förgiftade äpplen som Merlin och hans följeslagare hittar vid en
källa. Merlins kamrater äter av dem och blir bindgalna. Äpplena var
ämnade för honom och hade lagts dit av en försmådd kvinna som ville
hämnas. Merlins omvändelse Historien om Merlins omvändelse till kristendomen har besjungits i hela den keltiska världen. Merlin i vaggan (modern vaggar sin son och sjunger:)
Nu är det 13 månader och 3 veckor sedan jag somnade i
skogen. Jag hade hört - O, Kungadotter, du är vacker som morgondaggen. Den gryende dagen är förundrad när den betraktar dig, vet du inte det? Till och med solen blir rörd. Och vem ska då bli din make? - Tyst elaka lilla fågel, din lilla näbb är för frispråkig. Bara Himmelens Konung kastar blickar på mig. Vad spelar det då för roll att gryningsljuset betraktar mig? Vad spelar det då för roll att solen ser mig eller till och med hela universum? Om du vill prata med mig om äktenskap, tala då om Himmelens Konung. Och ännu ljuvligare blev då fågelns sång och jag, jag följde honom med sänkt huvud. Snart föll jag i sömn helt uttröttad under en ek vid en avlägsen glänta. Och där hade jag en dröm som gjorde mig skrämd. Jag drömde att jag var i en liten Svart Andes hus invid en källa. Stenväggarna omkring var så genomskinliga och så lysande. Stenarna var lika klara som kristallen. På marken låg en matta av mossa där underbara blommor var planterade. Eftersom den lille Svarte Anden inte var hemma var jag inte rädd utan lycklig. Sedan såg jag en duva komma långt bortifrån och hon slog med sin näbb på den genomskinliga väggen. Och jag tyckte synd om henne så jag gick för att öppna dörren för henne. Hon kom in och flög runt i huset. Hon nuddade vid mina axlar, min panna och mina bröst. Tre gånger pickade hon med näbben i mitt öra och sedan flög hon glatt bort i den gröna skogen. Om hon var glad så var jag inte det: förbannat vare ögonblicket då jag somnade. Jag fick en vagga att vagga och tårarna fyller mina ögon. Åh om de vore i den isande avgrunden, dessa Svarta Andar! Åh om min dröm var falsk! Åh om jag vore okänd för hela världen! Det nyfödda barnet började att skratta och sade: Sluta gråta mor: jag ska inte vålla dig någon sorg. Men det är hemskt för mig att höra att du kallar min far en Svart Ande. Min far som finns mellan himmelen och jorden är lika lysande som månen. Min far älskar de fattiga och när han kan så hjälper han dem. Må Gud för evigt rädda min far från den isande avgrunden! Men välsignat är tvärtom ögonblicket då jag föddes för att göra det goda. Jag föddes för att göra gott för mitt land; må Gud rädda det från sorg! Modern satt häpen och tänkte: Se här är väl ett under om något! Merlin-Spåmannen - Merlin, Merlin, vart ska du gå med din svarta hund? - Jag har precis sökt efter hur man kan finna det röda ägget; sjöormens röda ägg vid flodstranden i klippskrevet. Jag ska också söka på ängen efter grön krasse och gyllene gräs. Och mistel från eken invid källan i skogen.
- Merlin, Merlin, omvänd dig och låt eken behålla sin
mistel och ängen sin krasse liksom sitt gyllene gräs. Låt också
sjöormens ägg ligga kvar i klippskrevans skum.
Merlin - Barden - Kära mormor, hör på mig: jag vill så gärna gå på festen. Festen där kungen ger nya tävlingar. - Du går inte på festen, varken till denna eller till någon annan. Du går inte på festen; du har gråtit hela natten, du grät när du drömde. - Min kära mormor, om du älskar mig låter du mig gå till festen. - Du kommer att sjunga när du går dit och när du återvänder kommer du att gråta. Han utrustade sin röda springare; han skodde henne med polerat stål. Han betslade henne och kastade ett lätt täcke på hennes rygg. Han satte en ring runt hennes hals och en rosett om svansen. Och han red iväg till den nya festen. Hornen ljöd när han kom till fältet där festen ägde rum. Det var packat med folk och hästarna skuttade omkring. - Den som kommer över fältets stora barriär i galopp i ett snabbt djärvt hopp får äkta kungens dotter. Vid dessa ord gnäggade hans unga röda sto och tog ett skutt, andades eld ur näsborrarna, kastade blixtar med ögonen och slog med hoven i marken och som en blixt passerade hon alla andra och tog sig över barriären med ett hisnande vackert hopp. - Ärade konung, ni lovade bort er dotter Aliénor - nu ska hon tillhöra mig.. - Du får inte alls min dotter Aliénor, varken du eller någon av dina likar: jag vill inte ha någon trollkarl att äkta min dotter! En gammal man satt där på kungens högra sida. Han hade ett långt vitt skägg som var vitare än ullen på tork på buskarna ute på heden. Han bar en fotsid yllemantel som var prydd med glänsande silverband hela vägen ner. Nu tilltalade han kungen med låg röst. När kungen hade hört honom slog han tre slag med sin spira på bordet och alla tystnade. - Om du ger mig Merlins harpa som är fastbunden med fyra kedjor av fint guld vid hans sängs huvudända; om du lyckas ta loss den då får du kanske min dotter. - Min kära mormor, om du älskar mig ger du mig ett råd. Mitt stackars hjärta har brustit. - Om du hade lytt mig skulle ditt hjärta inte vara bruset. Min stackars dotterson, gråt inte, för du ska få harpan. Gråt inte, för här är en gyllene hammare. Inget kan stå emot dessa hammarslag. - Lycka och glädje i detta palats för här är jag igen. Jag har med mig Merlins harpa. När kungens son hörde honom talade han viskande till sin far. Och när kungen hade lyssnat på sin son sade han till den unge mannen: - Om du för hit till mig ringen som Merlin bär på sin högra hand; om du kommer med hans ring ska du få min dotter. Och han återvände gråtande till sin mormor. - Kungen hade lovat och nu har han ändrat sig. - Var inte ledsen för det: ta här i min lilla kista den kvisten som det sitter tolv små löv på och som det tog mig sju nätter att söka för sju år sedan i sju skogar. När tuppen gal vid midnatt kommer din röda häst att vänta på dig. Var inte rädd, för Barden Merlin kommer inte att vakna. När tuppen gol mitt i den mörka natten galopperade den röda hästen iväg. Tuppen hade inte slutat gala förrän Merlins ring var stulen. Tidigt på morgonen när dagen bröt fram var den unge mannen åter hos kungen. När kungen såg honom blev han stum av förvåning liksom alla som var i hans närhet. Nu har han förtjänat sin hustru. Och kungen gick avsides en stund med sin son och den skäggige gamlingen. Sedan kom de tillbaka. - Det är sant det du hörde min son, nu har du förtjänat din hustru. Men jag ber om en sak till och det blir den sista. Om du kan göra det blir du kungens riktige svärson. Och du får min dotter och dessutom hela landet Léon. Jag vill att du tar hit Barden Merlin till mitt hov för att fira bröllopet.
- Åh Merlin, varifrån kommer du eftersom dina kläder är i trasor. Vart ska du gå barhuvad och barfota? Vart ska du gå med din käpp av järnek? Jag ska söka min harpa som är mitt hjärtas tröst i denna världen och min ring; jag har förlorat dem båda. - Merlin, var inte ledsen, din harpa är inte förlorad och inte heller din guldring. Kom Merlin, kom och ät en bit med mig. - Jag kommer inte att sluta gå och jag kommer inte att äta förrän jag har återfunnit min harpa. - Merlin, kom med mig. Din harpa kommer att bli återfunnen. Hon bad honom så enträget att han steg in. När den unge dottersonen till den gamla kvinnan kom dit samma kväll hoppade han till av skräck när han fick se Barden Merlin sitta med böjt huvud vid eldstaden och han visste inte vart han skulle fly. - Tig mitt barn, bli inte rädd; han sover en djup sömn. Han har ätit tre röda äpplen som jag stekte till honom under askan. Nu när han har ätit dessa äpplen följer han med oss överallt. Drottningen som låg till sängs frågade sin kammarjungfru: - Vad har hänt i denna staden? Vad är det för oväsen jag hör? När jag vaknade i morse skakade mina sängpelare. Varför skriker man av glädje vid mitt hov? - Hela staden är i feststämning för Merlin kommer in i palatset. Med honom är en gammal kvinna klädd i vitt och er svärson. Kungen som hörde detta sprang ut för att titta: - Res dig utropare, res dig ur din säng genast. Förkunna nu i hela landet att alla som vill är inbjudna till kungadotterns bröllop som ska stå om åtta dagar: att de ska komma till bröllopet, alla adelsmän från hela Bretagne; adelsmän och domare, kyrkans män och riddare. Och främst de stora Hertigarna; och de fattiga och de rika. Budbärare, sprid er snabbt genom hela landet och kom snart igen! - Var tysta alla som har öron att höra med! Var tysta och lyssna vad som befalls er: Det blir bröllop för kungens dotter om åtta dagar och alla är välkomna, små som stora i denna trakt. Ni ska komma till bröllopet, alla adelsmän från hela Bretagne; adelsmän och domare, kyrkans män och riddare. Och främst de stora Hertigarna; och de rika och de fattiga. Varken silver eller guld ska fattas dem. Varken kött eller bröd kommer att fattas; ej heller vin eller mjöd att dricka. Varken sittpallar att sitta på eller raska tjänare för att betjäna dem. Man kommer att slakta tvåhundra svin och tvåhundra feta tjurar, tvåhundra kvigor och etthundra råbockar från var och en av skogarna i landet. Tvåhundra oxar: hundra svarta och hundra vita vars hudar rättvist kommer att delas ut. Det kommer att finnas hundra vita yllemantlar för prästerna och hundra guldhalsband för de stiliga riddarna. Ett rum fyllt av blå festklänningar för de unga damerna, åttahundra nya par byxor för de fattiga. Och hundra musiker på sina platser och de ska spela dag och natt. Och Barden Merlin mitt i hovet kommer att fira bröllopet. Det kommer att bli en fest vars like aldrig skådats. - Hör på kock, är bröllopet slut?
- Bröllopet är slut liksom festmåltiden. Det varade i
fjorton dagar och det var Merlins omvändelse Kado gick i den djupa skogen och spelade på sin lilla klocka med klara toner. Plötsligt hoppade en vålnad fram med skägg så grått som mossa och ögon så kokande som vattnet i ett kärl över elden. Helgonet Kado träffade Barden Merlin denna dag. - Jag befaller dig i Guds namn att besvara vem du är! - Förr var jag bard i världen, högaktad av alla. Så snart jag kom in i palatsen hörde man folk utstöta skrik av glädje. Så snart min harpa sjöng föll lysande guld från träden. Kungarna i landet älskade mig, de främmande kungarna fruktade mig. Det fattiga småfolket sade: Sjung Merlin, sluta aldrig sjunga.
Bretonerna sade: Sjung för oss vad som ska hända! - Min stackars oskyldige vän, återkom till Gud som dog för din skull! Han kommer att ha förbarmande med dig. Till den som tror på honom ger han vila. Jag har lagt min tillit i hans händer, jag tror på honom fortfarande och jag ber honom om förlåtelse. Fadern, Sonen och Den Helige Anden ger dig förlåtelse genom mig! Jag ska utstöta ett glädjens skrik för att ära min Konung, den riktige Guden och Människan! Jag ska besjunga hans barmhärtighet genom tidsåldrarna och bortom tiden. Min käre stackars Merlin. Må Gud höra dig och må Guds änglar följa dig!
Bretonsk legend
bearbetad av tillbaka till Kelenns huvudsida |