Underliga fåror i de gamlas ansikte,
Spruckna händer och ett känsligt hjärta,
Arbetet och döden följs åt,
Granitpelare, ådriga av ensamhet,
uppresta, förtvivlade under en svart himmels regn,
Bretagne, Breizh kozh ha yaouank^*

Platsen framför kyrkan bär märken av tiggarnas knän,
Granar växer tätt i stillheten,
Orden flyr genom dalarna ett efter ett,
Den långa krokiga vägen fylld med musik
för oss till Gud genom helvetets skrik,
Bretagne, Breizh kozh ha yaouank

Sjunkna städer i tidens gång,
Minnet av en berättelse som fallit i glömska,
Några gamla vid slutet av sina bekymmer
ältar orden från en mistelsamlande bard,
Barnet drömmer med öppna ögon om Nominoë,^**
Bretagne, Breizh kozh ha yaouank

Det trevande havet som söker upp minsta klippa
drar till sig turister som inget vet och inget känner.

Jag skulle vilja säga att jag inte längre visste
var eller när
en mycket blek sol torkade våra tårar
och förvandlade dem till dagg.
Jag skulle vilja säga att hon fortfarande lever,
Bretagne, Breizh kozh ha yaouank

(av den bretonske poeten Evgen Kirjuhel,
övers. Marie Blomkvist)

* Bretagne, Breizh kozh ha yaouank=Bretagne gammal och ung
^** Nominoë var en bretonsk prins som enade landet och besegrade frankerna år 845